Ordföljden: verbet sist

En japansk mening slutar med verbet, eller med です. わたしは さかなを たべます: jag — fisk — äter. Allt som hör till meningen står före verbet, och det sista du hör är vad som händer.

Däremellan är ordningen fri, eftersom partiklarna säger vad varje ord är. Men det finns en vanlig ordning, och den hör du oftast: först den det handlar om (は), sedan när, sedan var, sedan vad (を), och sist verbet. わたしは あした すしを たべます — jag, i morgon, sushi, äter. Byter du plats på mitten, さかなを わたしは たべます, betyder det samma sak; det låter bara som att du trycker på fisken.

Det som beskriver något står före det: ゆきの ほん, Yukis bok; この ほん, den här boken. En fråga ändrar inte ordningen — か läggs sist: さかなを たべますか. Och det som redan är tydligt hoppar man över: たべます ensamt är en hel mening när det är klart vem och vad.