Subjektspartikeln: が (Den grammatiska aktören och ny information)

Mental modell: Laserpekaren (Fokus inåt)

Medan ämnespartikeln は öppnar en vid samtalsram och blickar framåt mot kommentaren, fungerar subjektspartikeln が som en skarp laserpekare riktad rakt inåt mot substantivet framför den:

• Den besvarar frågan: ”Exakt VEM eller VAD bär ansvaret?”
• Den pekar ut och lyfter fram den specifika aktören ur en hel grupp: 私が 行きます。(わたしが いきます。) = ”Det är jag som går (inte någon annan!).” 田中さんが 勝ちました。(たなかさんが かちました。) = ”Det var Tanaka som vann.”

Funktion 1: Att rapportera helt ny information (Sinnesiakttagelser)

När du tittar ut genom fönstret och ser en oväntad händelse inträffa sätter du inte en filosofisk samtalsram — du rapporterar en ren sinnesiakttagelse. Japanskan använder が för att tillkännage helt ny information som träder in på scenen:

• あ、雨が 降ってきた！(あ、あめが ふってきた！) (”Titta, det började regna!”)
• バスが 来ましたよ。(バスが きましたよ。) (”Bussen kommer nu!”)
• 桜の花が 咲きました。(さくらのはなが さきました。) (”Körsbärsblommorna har slagit ut.”)

Om du hade använt は (*雨は降ってきた) skulle det låta som att regnet redan var ett etablerat samtalsämne som ni båda satt och väntade på.

Funktion 2: Frågeordsregeln (Interrogativ)

Detta är en av de mest orubbliga reglerna i hela den japanska grammatiken: Frågeord som representerar okända aktörer MÅSTE ta が, aldrig は.

Eftersom frågeord (誰(だれ), 何(なに), どれ) utgör okänd information kan de aldrig fungera som ett känt ämne: • Fråga: 誰が 来ましたか。(だれが きましたか。) (”Vem kom?”) • Svar: 田中さんが 来ました。(たなかさんが きました。) (”Tanaka kom.”) Frågan efterlyser aktören (誰が), så svaret speglar den med exakt samma laserfokus (田中さんが).

Funktion 3: Verb och adjektiv som kräver が

I svenskan och engelskan tar verb som ”att förstå” och adjektiv som ”att tycka om” direkta objekt. I japanskan beskriver de naturliga tillstånd eller spontana känslor, och kräver därför が:

• 1. Existens (ある / いる): あそこに 猫が います。(あそこに ねこが います。) (”Det finns en katt där borta.”) 時間と お金が あります。(じかんと おかねが あります。) (”Jag har tid och pengar.”)
• 2. Förmåga och förståelse (できる / 分かる): 日本語が 分かります。(にほんごが わかります。) (”Jag förstår japanska.”) ピアノが できます。 (”Jag kan spela piano.”)
• 3. Önskan och tycke (好き / ほしい): 猫が 大好きです。(ねこが だいすきです。) (”Jag älskar katter.”) 新しいパソコンが ほしいです。(あたらしいパソコンが ほしいです。) (”Jag vill ha en ny dator.”)

Funktion 4: Aktören i bisatser

När en mening innehåller en mindre beskrivande bisats som specificerar ett substantiv tar subjektet i den bisatsen nästan alltid が:

• 私が 撮った 写真(わたしが とった しゃしん) (”Fotografiet som jag tog”).
• 母が 作った 料理(ははが つくった りょうり) (”Maten som min mamma lagade”). Att använda は inuti en relativsats skulle kapa samtalsämnet för hela huvudmeningen.

Vanliga fällor att undvika

• Fälla 1: Att fråga 誰は: Fråga aldrig *誰は来ましたか. Frågeord kan inte vara ämnen; använd alltid 誰が.
• Fälla 2: Att glömma が med あります / います: Det som existerar markeras alltid med が: ペンがあります (aldrig *ペンをあります).