Peka ut ett substantiv: この, その, あの, どの

Mental modell: Klistermärket framför ordet (連体詞)

Medan これ, それ och あれ är självständiga pronomen som uppträder som egna substantiv, är -の-familjen (この, その, あの, どの) självhäftande etiketter.

Se dem som klistermärken med klister på baksidan: • De kan aldrig stå ensamma i en mening. • De har ingen grammatisk funktion utan att fästas direkt på ett substantiv. • Tänk på det avslutande -の som förbindelsepartikeln の: det limmar fast ordet vid nästa substantiv.

Rummets indelning

Avstånden speglar pronomenens zoner exakt:

• Nära talaren (この + Substantiv):
• この 本は とても 面白いです。(この ほんは とても おもしろいです。) (”Den här boken [i min hand] är mycket intressant.”)
• Nära lyssnaren (その + Substantiv):
• その かばんを 取って ください。(その かばんを とって ください。) (”Kan du räcka mig den där väskan [hos dig], tack.”)
• Långt från båda (あの + Substantiv):
• あの レストランは いつも 混んでいます。(あの レストランは いつも こんでいます。) (”Den där restaurangen där borta är alltid fullsatt.”)
• Frågebestämning (どの + Substantiv):
• どの 鍵が ドアの 鍵ですか。(どの かぎが ドアの かぎですか。) (”Vilken nyckel går till dörren?”)

Pronomen mot bestämning: Skiftande fokus

Jämför dessa två sätt att prata om ditt paraply:

• Pronomenstruktur (これ): これは 私の 傘です。(これは わたしの かさです。) (”Det här är mitt paraply.”) Fokus: Identifierar vad det okända föremålet är.
• Bestämningsstruktur (この): この 傘は 私の です。(この かさは わたしの です。) (”Det här paraplyet är mitt.”) Fokus: Utgår från paraplyet och fastställer äganderätten.

Samtalsminne: その mot あの vid abstrakta samtalsämnen

När du pratar om saker som inte finns fysiskt i rummet:

• Delat gemensamt minne (あの): Hänvisar till något som både talaren och lyssnaren känner till väl:
• あの 映画、本当に 良かったですね！(あの えいが、ほんとうに よかったですね！) (”Den där filmen [som vi båda såg], den var verkligen bra, eller hur!”)
• Samtalspartnerns ämne (その): Hänvisar till något som motparten precis nämnde i samtalet:
• 昨日、新しい カフェに 行ったよ。 — え、その カフェ、どこにあるの？ (”Igår gick jag till ett nytt kafé. — Oj, det där kaféet [som du nämnde], var ligger det?”)