Tysta i och u

Japanska tappar ibland ett i eller ett u nästan helt. Det händer intill sju konsonanter: k, s, sh, t, ch, h och p. Vad de sju har gemensamt: lägg ett finger på strupen och säg ett långt ”sss” — inget surrar. Säg sedan ett långt ”mmm” — nu surrar det. Alla sju är av samma sort som sss, de görs utan röst. Hamnar ett kort i eller u mellan två sådana, eller sist i ordet efter en, slår japanskan helt enkelt inte på rösten för den vokalen. Munnen formar den, men den viskas.

Du hör det hela tiden. です låter som ”des” och ます som ”mas” — u:et på slutet försvinner. すき är ”s’ki”, inte ”su-ki”. Och i よろしくおねがいします viskas i:et i し: ”yorosh’ku”. Det är därför japanska låter snabbare än det är — några vokaler tar nästan ingen tid.

Du behöver inte kunna regeln för att prata rätt. Lyssna på orden och säg efter, så kommer det av sig självt. Men när du undrar vart ett u tog vägen: det är kvar, det är bara tyst.