Förmåga och möjlighet: 〜ことができる (Förmågans formella motor)

Mental modell: Substantiveringens magi (名詞化)

I japansk grammatik har kasuspartiklar som が, を och に en strikt regel: de kan bara fästas vid substantiv. De kan inte kopplas direkt till verb (*泳ぐができる och *話すが上手 är helt omöjliga i japanskan!).

För att lösa detta använder japanskan こと (”abstrakt sak, händelse eller handlingen att”):

• Genom att placera こと direkt efter ett verb i dess grundform paketerar du in hela handlingen i ett snyggt och stabilt substantivpaket: 泳ぐ(およぐ) (verb: ”att simma”) → 泳ぐこと(およぐこと) (substantiv: ”handlingen att simma”).

• När handlingen väl är förpackad som ett substantiv klickar subjektspartikeln が lätt på plats, följt av できる (”att uppstå / vara möjligt”): 泳ぐことが できます。(およぐことが できます。) = ”Handlingen att simma är möjlig för mig” → ”Jag kan simma.”

Två dimensioner av förmåga: Egen talang kontra yttre förutsättningar

〜ことができる uttrycker två skilda typer av möjligheter i verkligheten:

• 1. Inlärd färdighet och personlig talang: Inre kompetens som du har övat upp genom studier eller träning:
• 日本語を話すことができます。(にほんごを はなすことが できます。) (”Jag kan tala japanska.”)
• ピアノを弾くことができます。(ピアノを ひくことが できます。) (”Jag kan spela piano.”)
• 車を運転することができます。(くるまを うんてんすることが できます。) (”Jag kan köra bil.”)

• 2. Yttre omständigheter och gällande regler: Möjligheter som beror på situationen, miljön eller tillåtelse:
• この駅で両替することができます。(このえきで りょうがえすることが できます。) (”Man kan växla pengar på den här stationen.”)
• カードを使うことができます。(カードを つかうことが できます。) (”Man kan betala med kort här.”)
• 富士山を見ることができます。(ふじさんを みることが できます。) (”Man kan se Fuji härifrån.”)

Bildning och formel

Bildningen är enkel och fungerar 100 % likadant för alla verb: Verb i grundform (ordboksform) + ことができる / できます

• Grupp 1 (Godan): 読む(よむ) → 読むことができる (”kan läsa”) · 書く(かく) → 書くことができる (”kan skriva”).
• Grupp 2 (Ichidan): 食べる(たべる) → 食べることができる (”kan äta”) · 見る(みる) → 見ることができる (”kan se”).
• Oregelbundna verb: する → することができる (”kan göra”) · 来る(くる) → 来ることができる(くることが できる) (”kan komma”).
• Tempusböjning: Tempus förändras uteslutande i slutet på できる:
• Jakande nutid: 話すことができます (”kan tala”)
• Nekande nutid: 話すことができません (”kan inte tala”)
• Jakande dåtid: 話すことができました (”kunde tala”)
• Nekande dåtid: 話すことができませんでした (”kunde inte tala”)

Kontrast: ことができる kontra korta potentiella verb (話せる)

Alla japanska verb har också en kortare potentiell verbform (可能動詞, t.ex. 話す → 話せる, 食べる → 食べられる):

• Vardagligt talspråk: Modersmålstalare föredrar starkt de smidiga, korta potentiella formerna (話せる, 行ける, 食べられる) i snabba vardagssamtal.

• Officiella regler, manualer och skyltar: Officiella dokument, avtal, menyer och utrop föredrar 〜ことができる eftersom det är formellt, distinkt och grammatiskt otvetydigt.

• Universell trygghet: Korta potentiella verb kräver vokalbyten och har undantag, medan 〜ことができる fungerar helt mekaniskt och likadant på vartenda verb i hela det japanska språket!

Fällor att se upp för

• Fälla 1: Att böja verbet inuti asken: Sätt aldrig verket före こと i artig form eller dåtidsform! Att säga *話しますことができます är helt felaktigt. Verbet före こと måste alltid stå i sin rena ordboksform.

• Fälla 2: Förväxling med erfarenhet (〜たことがある): Lägg märke till den viktiga skillnaden:
• Dåtid + ことがある: 行ったことがある = ”Har erfarenhet av att ha åkt dit.”
• Grundform + ことができる: 行くことができる = ”Har förmåga eller möjlighet att åka dit.”