は (ämne) lyfter fram 鹿 (hjort) som ämne — “vad gäller hjorten…”. Sedan markerar に (i) var den är, kopplat till 森 (skog), och いる (finns, lever) är det vardagliga existensverbet för levande varelser. Formen blir alltså ämne, sedan plats, sedan “finns” sist.
