時計

Så fungerar det

時計(とけい) (klocka) står ensamt som objekt — partikeln faller bort i vardagligt tal. Verbet する (att göra) dyker upp som してる (har på sig), den hopdragna vardagliga pågående formen (full form している (gör)), som beskriver ett pågående tillstånd — här "har på sig." Den stigande tonen gör det till en fråga: "Har du klocka på dig?"