Ett kort svar som lutar sig mot sammanhanget. に (vid) fäster en tidpunkt — お昼 (lunch/middag), mjukad av artighetsprefixet お (artigt). Inget mer sägs eftersom resten (“vi gör det då”, “vi ses”) förstås. Slut-ね (eller hur?) söker lyssnarens medhåll, som “vid lunch, okej?”.
