151 grundläggande japanska grammatikmoment med tydliga mönster, betydelser och praktiska exempel.
Grundläggande struktur: Japansk ordföljd (SOV), vad partiklar är, kopulan desu och artighetsregister.
Nyckelpartiklarna som deklarerar ämne, subjekt, direkt objekt, ägande och inkludering.
Rums- och rörelsekoordinater: var saker finns, handlingsplatser, färdriktning och gränser (från/till).
Frågebildning och rumspeking: vem, vad, var, när, och att peka ut föremål nära och långt bort.
Kvantifiera världen: stora tal, japanska räkneord (klassificerare), klockan, veckodagar och tidsspann.
Att beskriva omvärlden: い-adjektiv, な-adjektiv, binda ihop egenskaper, gradadverb och förändring.
Handlingsmotorn: de tre verbklasserna, oregelbundna verb, artig presens och dåtid samt frekvensadverb.
Att ange var saker och personer finns: ある för ting, いる för levande, ägande och rumsrelationer.
Japanskans viktigaste länkform: be om saker, tillåtelse, förbud, pågående handling och tidsföljd.
Nekande grundformer: att böja till 〜ない, nekande dåtid, nödvändighet (måste) och undantag (behöver inte).
Informell dåtid: ta-formen, erfarenheter (har gjort), exemplifiera handlingar och relativa bisatser.
Att uttrycka vilja och förmåga: vilja göra, vilja ha, vad man kan och gillar, lätt/svårt och överdrifter.
Att väga alternativ: A är mer än B, superlativ (allra mest), relativa graderingar och gränser.
Att bygga längre tankar: ange skäl (kara), kontraster (kedo), tidsföljd före/efter och samtidiga handlingar.
Att tala med rätt avsikt: söka samförstånd (ne), informera (yo), förklarande ton (ndesu) och inbjudningar.
Levande japanska: informellt talspråk (tameguchi), artiga förfrågningar, naturliga fyllnadsord och kultur.
